Livnea och Linet

Jag har typ öppnat en ny blogg. Istället för den här. För den här är gammal nu.

Damdam:

www.snigelpicka.blogg.se  

Där finns jag, fast säkerligen ungefär lika sporadiskt som här.

(BILD: http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-549.html)






Det är höst
Mellan trädens kreativa grenar
Strömmar solen fram

Fruktiga vindpustar är där
för att omfamna trötta löv
som ska virvla ned i vila ett slag

De vill krama även dig, säga
Du får också virvla  
Du får också känna
Du får också falla

Precis som löven, får du också börja om igen
känna klorofyllen växa inom dig
till ett friskt grönt löv, som ler mot våren

Kvällen spenderades på centralbadet i stan. Ångbastu, bubbelbad o simtag till avslappnande musik. Vi var helt ensamma i bassängen. Härlig känsla när det ekar mellan väggarna, och det bara är våra egna röster som studsar tillbaka. Ingen annans, inte massa muller från människors samtal. Vi ägde allt vatten, då. Flöt omkring som små havsgudinnor.
Kände mig så pigg och fräsch efteråt!

Rent ekonomiskt:

Nackdel: det kostar FEMHUNDRA kronor för att få en FEMTON minuters behandling, i princip vilken som helst. Vare sig någon ska stå och pilla med dina tår i femton minuter eller knåda dina axlar lika länge så kostar det så mycket. Det är väl inte meningen att man ska bli rånad också, där, på stället man ska njuta och ha det så bra?!  

Fördel: Både C och B fick komma in för halva priset för att hon i receptionen var snäll och utvidgade tiderna för studentpriserna. Det var snällt.

Imorn är det fredag !

Gick tidigare från jobbet idag, har jobbat in lite extra timmar. Åkte till Söder och träffade upp S, som jag träffar alldeles för sällan. Vi tog en promenad och satte oss sedan på ett fik, drack latte och sånt där mysigt, pratade, och sedan gick vi till Igor Sport och letade/köpte skor till S. Helt perfekta var dem. Mycket trevlig eftermiddag.

På vägen hem fick jag hjärtklappning igen. Blir galen på detta. Har inte tid med sånt där.

Känns lite knepigt inuti.  Att det alltid ska komma något bakslag så fort man känner att man är på G, på banan igen.
Känns som om någon trycker en tegelsten mot bröstet, hjärtat dunkar till max och har ont i hjärtat. Benen känns ostabila och tankarna snurrar. Vaknar mitt i natten, flyger skräckslaget upp. Lugnar ned mig, somnar om. Vaknar av väckarklockan på morgonen, känner den där jävla känslan igen. Har faktiskt aldrig känt något liknande. Som att jag är sjuk fast jag är frisk. Förstår verkligen vad traumatiska händelser kan göra med människor, för ja, någonstans kopplar man ju att det har med rånförsöket att göra, känslan man hamande i då kommer tillbaka gång på gång. Detta var ändå något som i alla fall jag tycker är någorlunda lindrigt om man jämför med hur det kunde ha varit, eller vad jag hört att andra varit med om. Och jag känner så här. Hur känner de då?
åh.
Men
jag
ska
fixa det här
som fan.

Allt man upplever blir till erfarenheter.

bild: http://idaericzon.wordpress.com/2009/05/15/karlek/




Du bankar på dörren
Ringer på mobilen
Bankar inte på dörren
Ringer inte på mobilen
Försöker gå i cirklar
Närma dig mig försiktigt, så försiktigt
Att du kan undvika att trampa på en redan öm tå
Så allt förstörs
Du anstränger dig på de flesta sätt
För att komma nära
Men jag vågar inte

Du skriver ett brev
skriver att du inte riktigt förstår
Men du försöker förstå så mycket du kan förmå
För du vill förstå
Kan jag förstå att du vill förstå?
jag är så rädd
jag gillar dig men jag är så rädd

Jag sitter bakom ett skottsäkert fönster
Har monterat upp det själv
För jag är rädd.
Du står på andra sidan
Med en kärlekspistol i din hand
Riktar den mot mig, formar ett hjärta i luften
Förklarar
Att du vill så oändligt
Mycket ha mig
Så mycket att du gärna anlitar en expert för att ta ned fönstret igen.
Du känner en som vet hur de fungerar, de här fönsterna

Men jag säger nej, vi kan väl vänta lite
Bara stå så här och stå lite först
Ber dig att snälla ta ned pistolen
för jag känner mig hotad
Vi tittar i varandras ögon
På var sin sida av glaset som förlänger vår längtan

Några minuter
Några timmar
Några dagar
Något år

Så slår blixten ned
får dig att falla på knä
Du försöker slå sönder rutan
och det kommer blod som sipprar från din knoge
Du vädjar: låt mig få komma in till dig
Får du inte komma in så orkar du inte mer


Luften tar stryptag kring min hals
ekar
låt mig få komma in till dig
dånar
orkar inte försöka mer
Smärtar som knivhugg inuti

För jag vill ju också
Egentligen
Är det enda jag vill
Att få komma ut ur mig
och träffa dig

Men jag är fångad här
har liksom glömt hur man låser upp dörren. 
Och jag måste se ännu en människa ta sin kärlekspistol
Vända  om och gå.

Resten förblir osagt

Kommer aldrig att sägas

Tomt

Känns ledsamt inuti

Inget återkommande: Hej!  

Allt blir då

Det som en gång var

Ett samspel mellan två människor

Är nu bara

det man minns och

lipar över

och man får tänka

så är det

för annars går man alldeles sönder

man får inbilla sig

jag kan tejpa det bräckliga(klara mig själv)

och gå lite vidare  

Igår var jag på Håkan H. på Grönan. Stod där i vimlet omringad av glada vänner jag inte träffat på länge och trollbindnde musik som fick mig att rysa, skratta och dansa.
Man njöt, så att säga.
Efteråt tog vi oss en promenad in till city och transporterade oss med tuben till slussen. Så spenderades resten av kvällens timmar på en bar på Götgatsbacken med lite vin och öl och prat
Vad härligt det är att bara få vara i nuet och må bra !

Nu har tydligen en konsum butik här där jag bor också blivit rånade, bara en kvart efter det att jag och syrran var där och handlade häromkvällen. Så kommer man till jobbet och får reda på att en arbetskamrat blev misshandlad i helgen. Lägg ner liksom!

Idag har jag varit PMS i dess sanna form. Ni vet när kroppen liksom känns som en vattenballong. Det känns som jag ska spricka snart. Det ömmar överallt och jag känner mig som en bitsk ödla till och från. 
Jag funderade på det där, varför det ena månaden knappt märks att man odlar lingonsaft och andra månaden känns som att man är en tidsinställd bomb. Jag kan ha svaret!
En kollega sa nämligen.. att äggstockarna turas om, alltså ena månaden, eh, håller den ena äggstocken på och nästa månad tar den andra över.
Så jag tror bestämt jag har problem med min vänstra äggstock.
Jag hade faktiskt ingen aning om detta, undra om det stämmer ens en gång? inteför att jag misstror min kära arbetskamrat men man kan ju vara felinformerad. Det ska googlas på.

Jag ska nog sova nu, inatt sov jag endast ett fåtal timmar. När jag väl somnat så väckte Smillis mig och ville ut.

Justejuste juste, nu ska jag inte glömma en rolig sak som en person sa idag på jobbet. Jag måste bara berätta om det. Kunden ifråga går fram till kassan där kollegan N sitter och börjar fråga hur det går till egentligen, det här med att växla pengar. Är det någon avgift, kan man ju fråga sig. Nej, svarar N, det är ingen avgitft när du växlar till en annan valuta, du betalar bara för kursen.
kunden: Va, vadå? Måste man gå en kurs??

hihi.

natti